Ärligt talat, jag behöver en fet sömntablett så jag kan tuppa av och sova ett dygn. Jag har vänt upp och ner på dygnet och somnat runt 5.00 varje natt (morgon) nu i nästan en hel månad.. Nåja.. Många veckor.

Det är på nätterna jag börjar fundera på saker jag gjort eller som hänt mig, går igenom allt i minsta detalj. Vad kunde jag ändrat på vad kunde jag sagt för att vissa saker inte skulle hänt? Jag antaratt jag inte är den enda som tänker i dom banorna? Men man kan inte lägga ner så mycket tid på att älta, motgångar är en del av livet. Saker som händer, händer av en anledning, man måste helt enkelt acceptera att man kanske inte va den där "speciella" i en annan persons liv. Men som en vän sa till mig.. Jag var den speciella under tiden, dom "andra" var bara hmm.. Låt oss säga, mindre sepciella.





"For every man there's a woman that'll make him change"

/A