Förlossningsberättelse del 1
Okej nu ska jag försöka komma ihåg allt från förlossningen, även om det bara va tre veckor sedan jag ploppade ut min lilla skatt så känns allt suddigt. Ungefär som att försöka komma ihåg en dröm man haft för ett tag sen..
Vecka 32 fick jag tillsägelse om att inte gå för långa sträckor, lyfta för tungt eller anstränga mig på något sätt då dom trodde att min bebis skulle komma tidigare. Hon låg väldigt långt ner. Men som alla märkte så väntade min skatt enda till BF :)
Några dagar innan BF hade jag massor utav sammandragningar och tänkte, om jag måste stå ut med dethär i två veckor till så åker jag upp till BB och går inte förens dom fått ut ungen! Men det behövde jag inte som tur va. Dagen innan hon föddes spenderade jag hemma hos mamma, gick hem runt 18.00 snåret. Jag tänkte inte på det då men jag tror att min första riktiga värk kom när jag gick över Djäknepark, det liksom högg till i magen (tänk er att någon drar åt ett skärp allt vad dom har).
Hemma satt jag och åt chips i min ensamhet, Petter va hos Jacke, om jag inte mins fel. Jag fick massa sammandragningar en del gjorde ont och andra kändes knappt. Efter ett tag så började jag klocka värkarna mest för skojs skull och upptäckte att det va nästan exakt 12 min mellan varje. Jag blev såklart lite nervös men ville inte ringa hem Petter i onödan om det inte var påriktigt.
Nu var det 10 minuter mellan varje värk och det gjorde ont varje gång, värkarna höll i nästan 90 sekunder och jag skulle ringa Petter. Tror ni inte att hans batterier var slut? JO. Så jag skulle ringa Jacke hade han sagt.. Men va bra att jag har han nummer då, not, tänkte jag. Så jag letade egenom min telefonlista efter någon som kan tänkas ha hans nummer och fick smsa Mårten som var i fjällen. Som tur va så svarade han fort och jag kunde slänga iväg ett mess till Jacke.
"Kan du skicka hem Petter är du snäll" Skrev jag och han svarar "Någon speciell anledning" :P jävla idiot, tänkte ju jag då för tillfället.. Nu i efterhand är det ju lite kul.. Så jag skickade iväg änu ett meddelande och förklarade att det va 10 minuter mellan varje värk och att jag inte ville vara själv. Fick tillbaka att Petter skulle vara hemma inom en halvtimma.
Petter kommer hem, jag har förflyttat mig till sängen. Han undra om vi skulle ringa till BB men jag sa att man skulle ringa när det va 5 min emellan så vi fick vänta en stund. Han var världens gulligaste värmde min vetekudde och frågade om jag behövde något mera. Mellan 10 och 5 minuter gick det väldigt fort.
5 minuter mellan varje värk och det gjorde förbannat ont! Ringde till BB och vi var välkomna upp när vi ville, men jag skulle prompt vänta tills det var 3 min mellan :P ...
3 minuter mellan, vi fick åka och hämta upp mamma (som jag ringt tidigare och förvarnat). Hon skulle egentligen gått ut med sina väninnor så hon va lite rund om fötterna, lagon lullig alltså. Kanske va tur, annars hande hon nog inte vart så lugn haha. På vägen till BB tänkte jag bara "Snälla skicka inte hem mig igen" hört att folk åkt upp och inte vart öppen ens en halv cm och fått ligga hemma med värkar i flera timmar..
"Du har gjort ett bra jobb hemma du! Öppen 3 cm, nära på 4cm" sa barnmorskan. Så jag fick hoppa i ett snyggt blått nattlinne och gå in till en förlossningssal...
Magen dagen innan Leah kom till oss :)
Vecka 32 fick jag tillsägelse om att inte gå för långa sträckor, lyfta för tungt eller anstränga mig på något sätt då dom trodde att min bebis skulle komma tidigare. Hon låg väldigt långt ner. Men som alla märkte så väntade min skatt enda till BF :)
Några dagar innan BF hade jag massor utav sammandragningar och tänkte, om jag måste stå ut med dethär i två veckor till så åker jag upp till BB och går inte förens dom fått ut ungen! Men det behövde jag inte som tur va. Dagen innan hon föddes spenderade jag hemma hos mamma, gick hem runt 18.00 snåret. Jag tänkte inte på det då men jag tror att min första riktiga värk kom när jag gick över Djäknepark, det liksom högg till i magen (tänk er att någon drar åt ett skärp allt vad dom har).
Hemma satt jag och åt chips i min ensamhet, Petter va hos Jacke, om jag inte mins fel. Jag fick massa sammandragningar en del gjorde ont och andra kändes knappt. Efter ett tag så började jag klocka värkarna mest för skojs skull och upptäckte att det va nästan exakt 12 min mellan varje. Jag blev såklart lite nervös men ville inte ringa hem Petter i onödan om det inte var påriktigt.
Nu var det 10 minuter mellan varje värk och det gjorde ont varje gång, värkarna höll i nästan 90 sekunder och jag skulle ringa Petter. Tror ni inte att hans batterier var slut? JO. Så jag skulle ringa Jacke hade han sagt.. Men va bra att jag har han nummer då, not, tänkte jag. Så jag letade egenom min telefonlista efter någon som kan tänkas ha hans nummer och fick smsa Mårten som var i fjällen. Som tur va så svarade han fort och jag kunde slänga iväg ett mess till Jacke.
"Kan du skicka hem Petter är du snäll" Skrev jag och han svarar "Någon speciell anledning" :P jävla idiot, tänkte ju jag då för tillfället.. Nu i efterhand är det ju lite kul.. Så jag skickade iväg änu ett meddelande och förklarade att det va 10 minuter mellan varje värk och att jag inte ville vara själv. Fick tillbaka att Petter skulle vara hemma inom en halvtimma.
Petter kommer hem, jag har förflyttat mig till sängen. Han undra om vi skulle ringa till BB men jag sa att man skulle ringa när det va 5 min emellan så vi fick vänta en stund. Han var världens gulligaste värmde min vetekudde och frågade om jag behövde något mera. Mellan 10 och 5 minuter gick det väldigt fort.
5 minuter mellan varje värk och det gjorde förbannat ont! Ringde till BB och vi var välkomna upp när vi ville, men jag skulle prompt vänta tills det var 3 min mellan :P ...
3 minuter mellan, vi fick åka och hämta upp mamma (som jag ringt tidigare och förvarnat). Hon skulle egentligen gått ut med sina väninnor så hon va lite rund om fötterna, lagon lullig alltså. Kanske va tur, annars hande hon nog inte vart så lugn haha. På vägen till BB tänkte jag bara "Snälla skicka inte hem mig igen" hört att folk åkt upp och inte vart öppen ens en halv cm och fått ligga hemma med värkar i flera timmar..
"Du har gjort ett bra jobb hemma du! Öppen 3 cm, nära på 4cm" sa barnmorskan. Så jag fick hoppa i ett snyggt blått nattlinne och gå in till en förlossningssal...
Magen dagen innan Leah kom till oss :)
Kommentarer
Postat av: amanda
på lindex tror jag det var, men den finns bara i stora storlekar tyvärr. fast jag funderar på att beställa den på internet istället :D
Postat av: ellen
Åh vad kul och läsa, ser fram emot mer:) Lunch låter kul! Nästa vecka om du kan? Vi ses ju på halvars snart!! Kramis
Postat av: jessica
spannande, nu vill jag lasa del 2 ;)
Postat av: Frida
SÅ NYFIKEN!
Postat av: Anonym
kul att läsa! :D
Postat av: lisa
meeeeer.. eller resten kanske jag ska säga!
PUSSSNYGGO
Postat av: Jackeb
ett jäkligt bra svar av mej på ditt sms om ja får säga själv ;)vi var hos ricky för att vara petig :D
Trackback
