Förlossningsberättelse del 2

Jag fick som en stor rulator eller vad man ska kalla det :P Var iallafall för att jag skulle kunna gå runt och hjälpa processen på traven. Jag och Petter turades om med den (den va ganska rolig att åka runt med)..

Efter ett tag gjorde det så ont så jag ville lägga mig ner istället. Blev undersökt igen, då gick vattnet. Det är inte lite vatten vi snackar om här.. Kan säga som så att när jag skulle spy så forsa det ut vatten istället, helkonstigt. Var i vilket fall öppen ganska mycket nu och jag passade på att tacka ja till ryggmärgsbedövning.

Kan inte beskriva hur ont det gjorde, speciellt när det inte var något mellanrum mellan värkarna längre. Innan kunde man liksom vila en liten stund mellan. Jag skrek inte eller så, låg mer och sa "aj" och "aj fan".

Petter var världens gulligaste han maserade min rygg och kollade så jag hade det så bra som möjligt.

ÄNTLIGEN kom en narkosläkare med bedövningen, kan säga att det gjorde ganska ont när hon skulle få in nålen mellan kotorna. Nu i efterhand har Petter berättat att nålen va döstor haha. Iallafall så tog det ca 20 minuter innan den gjorde full värkan.

Nu va all värk i magen borta vilket resulterade att man kände trycket neråt en sådär 100 gånger mera, jag tjatade om att jag va tvungen att gå på toaletten. Så jag fick gå in där en stund men det hände ingenting (ni vet nog vad det va jag ville göra där inne) ;P .

Här emellan kommer jag helt ärligt inte ihåg någonting för jag däcka!? vaknade till ibland av "men sover du, Alexandra"? ..



Vaknade av att det verkligen va kris! Jag behööövde gå på toaletten. "Det behöver du inte alls, för nu ska vi krysta". 10 cm öppen, inga kanter kvar, de va bara att pusha på. Mamma och Petter verkade inte fatta att det va dags för dom stod borta i ett hörn en stund. Men efter ett tag kom Petter och höll mig i handen, tror nog att han va bra nervös han också.

"JAG MÅSTE GÅ PÅ TOALETTEN" låg jag där och gapa haha.. Men jag blev försäkrad om att det va en bebis som tröck på och ingenting annat, men jag kan säga er att det kändes som att jag skulle (ursäkta uttrycket) skita ut en hel soffgrupp!

När huvudet nästan var ute så började hjärtljuden bli ojämna och dom trodde att det va någon som hade mobilen på. Mamma drar upp mobilen, men kunde inte se om den va avstängd för skärmen va så mörk (HAHA) så hon satte på mobilen så hon kunde se ordentliget (!?) bright... Hur som helst så va dom tvugna att få ut min bebis så fort som möjligt och fick ta till sugklocka den sista biten, vilket dom knappt behövt berättade dom efter för Leah va nästan redan ute då.

"Hoppas inte ni betalt mycket för detdär testet" sa barnmorskan och vände henne mot oss. Jag fattade ingenting, jag trodde fortfarande att det va en liten pojke när hon låg där på min mage. Tills jag hörde någon säga "henne" då vände jag mig mot petter, helt slut och frågade om det var en liten Leah? Det va det, våran aldelses egna, perfekta lilla flicka.

Aldrig i hela mitt liv har jag känt en sån kärlek till något eller någon, nu när jag skriver om det så börjar jag grina igen.. Tänk att denhär lilla tjejen kom till oss och vände upp och ner på hela vårat liv, trodde aldrig att såhär mycket kärlek kunde få plats i hjärtat men det gör det och denhär kärleken växer mer och mer för varje dag.







2010-03-21 Dagen jag blev mamma, dagen jag blev vuxen, dagen då inte bara Leahs liv började, det va då mitt liv började påriktigt.

Kul att läsa :) Hahahaha heja din mami! Tänkte komma och hälsa på nästa vecka om de passar :)

Underbar historia som du aldrig kommer glömma.

haha jag börjar nästan också gråta :)

ALEXANDRA.. JAG RYSER & HAR TÅRAR!!!!!!!

Ryser av att läsa det!

det skulle vara riktigt kul att träffas någon dag, jag vill ju se din lilla snutt :)